…meningen du läste: ”Flygarbrudar, barnhusbarn, änkor, lemmalytta skarn, kyrkligt folk, som kom från bön, stod och gapade i kön.”

Ur ”Frihet och demokrati” från ”Etthundra dikter” av Brecht.

…impulsköpet Jag var på skivmässa och köpte vinyl. Det smäller ungefär lika högt som att köpa böcker.

…bibliotekslånet Jag drar hem travar. Senast läst är ”Bortom världen utanför” av Hedvig Andersson.

…bokrelaterade överraskning. Jag gav bort en bok. Tyvärr har jag glömt vad den heter.

För övrigt är det inte riktigt min stil att svara på sådana här enkäter….

Jag tror tidningarna har en del av skulden till detta i den mån de ägnar sig åt effektsökeri och att resonera hur politikerna framstår istället för vad som skulle anstå den ”tredje statsmakten” faktiskt kritiskt granska deras partiers politik för mycket fest och trams och för lite allvar över Almedalen. Lägg ner skiten!

En positiv sak som fördes fram som nyhet under veckan är  de förbättrade möjligheterna att ta med cykeln på tåget. Möjliga sträckor framgår av denna karta från Trafikverket

Jag ska ge mig ut och cykla senare i sommar, antagligen Alvesta-Halmstad längs Banvallsleden. Kan klart rekommderas. I varje fall de flesta sträckorna mellan Karlshamn och Alvesta där jag cyklat tidigare.

I Ystads Allehanda kunde man läsa en artikel om de verkliga konsekvenserna av det upplösta Apoteksmonopolet. En kvinna med mindre god ekonomi som hade haft ett pågående delbetalningskonto hos gamla Apoteket nekades plötsligt få ut viktig medicin med hänvisning till gamla betalningsanmärkningar hos det privatiserade apoteket. Det är sånt som gör mig verkligt upprörd. Såna hafsiga ideologiskt motiverade privatiserandet av fullt fungerande gemensamt ägda verksamheter vill jag inte ha fler av. Förresten tycker jag att tandtråden har blivit dyrare sen apoteken privatiserades.

Moderaterna tramsar vidare och kallar borttagandet av det särskilda sänkta arbetsgivaravgiften för ungdomar för ungdomskatt. Men läser man Svenskan från idag så är det enligt upgifter från facket  färre personer som har fått jobb inom restaurangbranschen sedan sänkningen genomfördes än innan. Hur det går ihop vet jag inte men tramsar är vad dom gör.

Jag var på Emmaboda station i går och kom över enkampanjtidning om det svenska EU-ordförandeskapet. Där uttryckte sig flera representanter för den svenska regeringens om hur viktigt det svenska ordförandeskapet är och hur viktigt det är att Sverige nu får vara med och leda och påverka processen.

Jag önskar också att det fanns mer kritiskt och nyanserat material att att få tag i om det här ordförandeskapet. Statlig propaganda är sällan särskilt rolig och det torde finnas andra perspektiv på klimatpolitiken än Andreas Carlgrens.

I  min dröm var den amerikanska presidenten på besök i Sverige. I drömmen hette presidenten  inte Barack Obama utan var en kvinna. Hon skulle nu tala på en välregisserad tillställning inför ett fullsatt auditorium av väl utvalda representanter för det svenska samhället.  (Jag hade  god överblick detta eftersom jag befann mig några meter upp i luften snett bakom estraden….) Talet gick bra, och ackompagnerades av artiga och måttfulla applåder mellan avsnitten ända tills hon kom in på frågan om den för USA och EU gemensamma utrikespolitiken. Hon började med att hylla olika länder i Europa för deras insatser i olika avseenden och kom så in på Israel. När den  kvinnliga presidenten för Amerikas förenta stater yttrade orden ”Leve Israel” kom bara ett tyst mummel från de svenska bänkraderna. När hon upprepade orden en gång till så började publiken bua. En kvinna med 80-talsfrisyr och en konservativt amerikaniserad framtoning, , reste sig upp och började ställa flera kritiska frågor. Hon framhöll speciellt hur mycket extraarbete hela arrangemanget hade inneburit för hennes organisation och undrade vad det skulle vara bra för.

Detta var väl någon slags önskedröm. När amerikanska presidenter reser i utlandet utsätter de sig inte för risken att mötas med öppen kritik. Det var för övrigt ett stort skäl till att svenska polisen spärrade av en skola med demonstranter under toppmötet i Göteborg 2001. En handplockad publik sätter inte heller igång att bua. En likgiltig och passiviserad publik sätter inte igång att ifrågasätta.

Inte heller den svenska regeringen vill utsätta sig för risken att någon buar. Därför har man inte heller valt att satsa på att utlysa  medel för kampanjer eller folkbildning inför den här ordförandeskapsperioden.  I stället använder man uppenbarligen pengarna på att framställa eget propagandamaterial. Samtidigt som Reinfeldt redan i våras talade om ”borgfred”.

Den bristande tillgången på kritiskt material är sannolikt en bidragande faktor till att debattnivån under det svenska ordförandeskapet är pinsamt låg. Fler kunde ha behövt lite extra resuser för att ha möjligheter att delta. Men hade inte ordförandeskapet överskuggats av andra angelägna frågor hade man kanske gjort det ändå?

I viss mån så gör man det också. När EU:s energi- och miljöministrar träffades på toppmötet i Åre i mitten på juli så hade organisationen Miljöförbundet Jordens Vänner http://www.mjv.se ett miljömotmöte i Östersund med teman som Klimat och uranbrytning

Demonstrationerna mot Israel under bombningarna av Palestina genomfördes. Och det är ju inte konstigt. Det finns så många svenskar med palestinskt ursprung att flera familjer var direkt drabbade av dessa bombningar bara i Kristianstad. Och nu fortsätter bosättningspolitiken.

I Sverige finns också en tradition av ett långvarigt engagemang i Palestinafrågan och frågan engagerar tydligen fortfarande – på olika sätt. En debattartikel  för ett par dagar sedan där Ordföranden för Kristna Freds tillsammans med två representanter för Settlerwatch tyckte att EU måste öka pressen på Israel skapade så mycket hätska reaktioner att Svenska Dagbladet valde att stänga av kommentarfunktionen på webben.

Klimatfrågan, Palestinafrågan och uranbrytningen i Norrland är angelägna politiska frågor. Liksom krisen. Kanske borde politikerna tvingas ta debatten i dessa frågor stället för att prångla ut massupplagor på material där huvudpoängen är hur viktigt och betydelsefullt det svenska ordförandeskapet är?

Förra året gav jag ett nyårslöfte som jag faktiskt höll jag har funderat på om jag faktiskt skulle avge ett i år också. Men i så fall vilket? Det gäller väl att hitta en metod för att välja ut något som går att hålla?

Om man spaltar upp det hela så man indela nyårslöften i en mängd olika kategorier

Livstilslöften

Hit kommer löftena om att träna mer, gå ner i vikt och sluta röka. Det lär också vara löften som det bryts mycket friskt mot. Hit räknas nog också löften om andra vanor såsom att diska oftare, laga mer nyttig och näringriktig mat  eller betala räkningarna i tid.

För ett par år sen så bestämde jag mig för att träna mer för att gå bättre kondition och som en följd av det gå ner i vikt. Det lyckades bra men idag väger jag mer än jag gjorde då. Inte för att det har så stor betydelse men då mode och inköp av klädespersedlar inte tillhör mina främsta fritidsintressen retar det mig stundom att ha en mängd gamla kläder jag inte kan använda.

När det gäller livsstilslöften så tror jag att den bästa förutsättingen för att kunna hålla sitt löfte är att avge ett passivt löfte i stället för ett aktivt. Det som kräver en ansträngning att bryta mot är lättare att hålla än det som kräver en ansträngning att hålla. Med den utgångspunkten skulle ”att inte börja röka” vara ett lämpligt löfte för en icke-rökare och sexuell trohet ett för den som redan lever i ett stabilt monogamt förhållande.

Man kan också göra löftet lättare genom att undandra sig möjligheter till utvärdering. Att träna ”oftare” är alltså en lämpligare föresats än att träna 2-3 gånger i veckan. Men frågan är vad som ger bäst träningseffekt?

Prestationslöften

Löfte som går ut på att man ska prestera något, bryta nya vägar eller lära sig något nytt under året.

Här har jag en mängd löften jag skulle vilja ge men inte vågar:

Jag har länge tänkt att jag skulle vilja lära mig förstå lite PHP och mySQL. Sålunda har jag har på vanligt bokmalsmanér lånat och införskaffat ett antal böcker om dessa ämnen, läst dem så gott det går och förstår -  ingenting!

Du är dum, säger min granne. Det där är SÅ enkelt. Det är bara att börja!

Så nu letar jag efter förslag på PHP-exempel som är tillräckligt enkla för att jag ska förstå vad det utför men som samtidigt utför något tillräckligt intressant för att jag ska tycka det är intressant att ta reda på hur det går till.

Härom dagen hörde jag en mycket vacker tolkning av en av Beethovens pianosonater på webbradio. Och tänkte då att ett lämpligt nyårslöfte vore att studera in stycket på fem-sex månader och spela det på min 40-årsdag. Men för att ha något att skylla på är för det första elpianot utlånat eftersom jag behöver ytan det stod på att sortera gamla papper på.

Dock är jag ändå frestad att lova att jag ska ägna mer tid åt musik  i någon form under året, men vågar inte riktigt tro att det blir så. Jag har visserligen aldrig lyssnat så mycket på musik som under 2008 men det är en helt annan sak.

Det finns ytterligare saker jag skulle vilja lära mig men inte vill diskutera offentligt.

Sen finns det förstås de som ger konsumtionslöften och frågan är vad man ska placera dem? Att under året köpa sig en ny pryl  av det eller det märket kan väl knappast räknas som en prestation men möjligen är det en prestation att tjäna ihop dem? Man kan ju också lova att spara pengar för ett lämpligt ändamål såsom en resa eller dylikt.

Målsättningslöften

Målsättninglöften är trots rubriken den typ av löften som är mest icke förpliktande. Ett bra målsättningslöfte är att bli ”en bättre människa”. Det torde dock också vara relativt svårt att utvärdera.

Slutsats av detta

Jag läste någonstans för ett tag sedan att en vanlig följd av att sova för lite är att gå upp i vikt eftersom alltför lite sömn stör ämnesomsättningen. Sover man mer blir man också mer koncentrerad och orkar göra mer av de saker som man verkligen vill göra. Förmodligen blir man också mer närvarande och en bättre människa. Utan sömn, blir man ful och otrevlig och får stora  fula påsar under ögonen. Av sömn blir man således också vackrare. Någon mer motivering behövs inte. Att sova är ingen prestation. Prestationen är att skapa förutsättningar för de goda sömnen.

Utan att ge några större utfästelser så har jag alltså bestämt mig för att slå flera flugor i en smäll och genomföra alla former av nyårslöften genom att sova bättre under 2009.

God fortsättning förresten!

Någon har frågat mig varför jag har så många bloggar. Det bottnar förmodligen i ett starkt grundat behov av att hålla isär mina olika intresseområden på nätet. Jag tycker inte de borde intressera samma människor. De olika sidorna har också olika ambitionsnivåer. Den här är lägst och jag tänker sänka ribban. Kanske blir det lite mer personlig karaktär på skrivandet.  Kanske?

Från och med i fredags gick jag över till arbete på heltid. Detta kommer antagligen att tvinga fram en viss fokusering av min internetnärvaro.

Jag har nu också placerat min blogg i Bromölla på bloggkartan.se!

Jag flyttade i augusti samtidigt som jag gick en intensiv kurs.  Därefter var lägenheten i oordning under lång tid, samtidigt som jag lade ner mycket energi på ett extrajobb. Efter det så fanns det tid, så då plockade jag fram cellon men kände inte riktigt för det. Förut bodde jag i en trea med parkettgolv men det är som instrumentet inte riktigt ”trivs” i min lyhörda 50-talsetta med brunorange spräckliga korkmattor.

Jag måste erkänna att detta måste vara ett av de mest korkade dumma argument man kan ta till men det känns faktiskt så . En cello passar inte här. Man kan möjligen dra till med en gitarr.

Ja så var det där med lyhördheten också. Inte vet jag vad mina nya grannar tycker? Men det visste jag å andra sidan inte om de förra också. Fast i den lägenheten när grannen dammsög så hörde man knappt inte suset på samma sätt som här. Man hörde bara att något drogs över golvet.

Skillnaden mellan ett piano och ett instrument som cello är att det är lite mer socialt, och exempelvis lättare att få plats i en orkester vilket var en av de viktiga anledningarna till att jag började med ett instrument till en gång. Men jag tror också att de flesta ibland behöver spela med någon för att det ska  vara riktigt kul att fortsätta. Jag träffade faktiskt en kille som spelade klarinett som ville spela med mig. Men allt det där kom i skymundan i flytten och nu har jag ju lagt av mig.

Men poängen var ju ”mera musik i mitt liv” inte nödvändigtvis cellon även om det var tanken. Så vad med elpianot. Jag har ju faktiskt ett sånt, eller snarare ett keyboard, 10 år gammalt men med viss anslagskänslighet och hyfsat ljud som man kan ha hörlurar till.

Det har jag lånat ut. En god vän hade intresse för att lära sig lite piano och jag hade inte plats för det. Så det står rätt långt härifrån just nu.

Återstår gitarren. Jag tror jag kanske ska ta upp den?

Eller kanske är det dags för en utmaning? Kanske är det snart dags att leta upp någon som vill spela med mig när jag spelar cello även om jag inte spelar så bra? Eller kanske jag borde hitta någon som kan lära mig lite bättre gitarrspel?

Roligt är i alla fall att se att jag inte är ensam om att vilja återuppta instrument som jag spelade som yngre.

Här finns ett filmklipp om hur Jenny Rydqvist tänker återuppta sitt pianospel. Hon arbetar på Sydsvenskan och bloggar om detta under rubriken ”utmanarna”.