Louises funderingar

SÃ¥g precis ett inlägg pÃ¥ Boatlife en anskrämlig blÃ¥ herrklubb för motorbÃ¥tsfantaster där nÃ¥gon hackade pÃ¥ Staffan Westerberg och hans “kommunistiska pannkaka”.

Ett förbluffande ofta Ã¥terkommande tema pÃ¥ fester och tillställningar med mycket folk i min egen generation är debatten för eller emot barnprogrammet “Vilse i pannkakan” och fÃ¥ personer är likgiltiga. Vanligt är att man betraktade programmen som spännande. Vilse i pannkakan var inte nÃ¥gon trevlig och tillgullad historia. Avsnittet om älgen som letade efter sin mamma upplevdes av mÃ¥nga barn som Ã¥ngestfullt, och redan dÃ¥ fanns kritiken frÃ¥n vissa vuxna mot det övertydliga budskapet när rÃ¥ttorna slog sig ihop för att stjäla potatis frÃ¥n den rike storpotäten.

Inget ont om Vilse i pannkakan eller för den delen inte om Anders Linder och hans Kapten Zoom! Jag har svårt att se något ont i att man sände en del bra pedagogiska barnprogram som byggde på värden som solidaritet och rättvisa i stället för ytlighet och kommersialism. För övrigt tyckte jag mycket om dåtidens Bamse, läste Sven Wernströms Trälarna och Katarina Taikons böcker om Katitzi och gick trivdes i min gröna plyschoverall. Jag var för ung för att greppa speciellt så särskilt mycket av musiken. Hemma var det ganska mycket Svensktoppen och Lasse Berghagen. I efterhand lärde jag mig gilla progg.

70-talet var också årtiondet för framväxten av miljörörelsen och många av de värderingar som jag fortfarande tycker är viktiga. Mitt politiska uppvaknande sammanfaller med kärnkraftsomröstningen 1980.

De kvarvarande resterna av retromodet har äntligen gett mig möjlighet att skaffa en grön manshesterjacka om än inte av samma snitt men med vissa ytliga likheter av den som jag kanske hade när jag gick i lågstadiet. Så dissa inte mitt 70-tal. Det är det jag hämtar näring ur.

Oavsett ovanstående vill jag gärna tipsa om följande nostalgiblogg: http://70tal.blogspot.com/

“Den girige äger inte sina pengar. Pengarna äger honom.”

Detta verkar vara ett ordspråk som ofta är listat men sällan använt. Kanske också kan sägas vara en bra karaktäristik av den kalla liberalismens värderingar.

Den 25 november är en internationell aktionsdag utlyst kallad “Buy nothing day” eller “en köpfri dag”. Det gÃ¥r ut pÃ¥ att man ska stanna hemma och inte gÃ¥ och handla den dagen, som en markering mot konsumtionshetsen och det resursslöseri som som finns i samhället.

Aktionsformen kan sägas verka ofarlig men för ett par år sedan blev konstnärer utslängda från sina lokaler i Kista galleria för att de hade visat en filminstallation på detta tema, där kvinnor prenumererade omkring med tomma kundvagnar.

När jag gick pÃ¥ bibliotekshögskolan i början av 90-talet talades det fortfarande om 1974 Ã¥rs kulturpolitiska mÃ¥l, som samtliga partier hade ställt sig bakom. Ett av dessa mÃ¥l var “motverka kommersialismens negativa verkningar”. PÃ¥ den tiden kunde även moderater ställa sig bakom detta. Nu är moderater alltmer kalla cyniker och dem har vi valt att styra över oss.

Det subversiva i budskapet att inte konsumera ligger inte i att det handlar om att konsumera mindre av jordens resurser. Det behöver vi visserligen göra för att det ska gå ihop på längre men det är möjligt att det trots allt går att anpassa marknadsekonomin så att vi åtminstone delvis utbyter tjänster med varandra i stället för prylar

Det subversiva ligger i stället i att man ställer moraliska frågor och uppmärksammar värdet i att inte konsumera utan i stället göra annat. Vad gör människor med sin tid när de längtar, letar, köper och hanterar sina prylar i stället för att hantera sina relationer? När alltmer av vår tid går åt till konsumtion är det kanske inte konstigt att vissa tror att allt kan konsumeras eller köpas för pengar.

Dessutom handlar om fördelning. När hela vårt samhällssystem bygger på konsumtion för konsumtionens egen skull samtidigt som våra medmänniskor svälter då är konsumtionssamhället inte moraliskt. Ur kristen synvinkel är dessutom rikedom synd om den rike älskar sina pengar mer än Gud och sin nästa. Ett av de ord som diskuterades skulle tas bort ur den senaste årgången av Svenska akademiens ordlista var mammonsdyrkan. Gud ske lov är det kvar.

Mer information om En köpfri dag finns på hos Adbusters Sverige. Läs även följande artikel
De vill få oss att köpa mindre, ur Stockholms City 12/10 2006

Fler citat om pengar rikedom och ekonomi på aforism.nu

Allmänna samlingar och listor
Citat.infart.se
Nina och Jisons kluriga ordspråk
100o 0rdspråk - David Eurenius lista (han har 87 kvar)
Ordspråk och talesätt efter nyckelord (Jake Svensson)

Diskutera ordspråk i:
Lång tråd om ordspråk och motton på Familjeliv

I Danmark har man infört en litterär kanon pÃ¥ gymnasiet, en lista pÃ¥ litteratur som man anser att alla danska skolelever ska komma i kontakt med. Liknande idéer framfördes som ett utspel inför valet av Folkpartiets, se exempelvis Cecilia Wikström om litterär kanon i Sydsvenskan 22/7 - 06. Företrädare för en litterär kanon är ofta ute efter att bevara nÃ¥got som i det här fallet “det gemensamma sprÃ¥ket och litteraturen”, och diskussionen kan i bästa fall betraktas som värdekonservativ eller lite käck med läsarundersökningar om vad som är bra böcker i värsta fall som rent bakÃ¥tsträvande. ÄndÃ¥ sÃ¥ tycker jag inte att det vore sÃ¥ dumt med en litterär kanon.

Anledningen är till att en kanon är bra är inte denna kanon i sig utan för att man är tvungen att hålla igång diskussionen om vad som är viktigt och mindre riktigt i stället för att idag hamna mest i vad som är trevligt och inte trevligt att läsa. Det betyder att man helst bör ha en kanon som kontinuerligt förnyas. Den dag man fastslår en kanon så kan det också definieras en alternativ kanon gentemot denna kanon, liksom det förut kunde definieras en alternativ lärobok mot den fastslagna läroboken. Att ha en kanon gör det lättare för den som inte själva har en massa koder med sig hemifrån att orientera sig och finna en väg till litteraturen.

Jag är dock inte överens om att en kanon främst ska spegla svensk historia. Norrmännens tragglande med Hamsun och Ibsen är beundransvärt men hänger ganska löst från det norska samhället idag. En kanon bör också spegla samhället som det ser ut idag och bör även ha med något från nutida influenser från andra delar av världen. Tydligen fördes också den argumentationen fram en del i den danska debatten men fick inget genomslag när de fastställde sin kanon. Alla antologier har en tendens att bli konservativa. Men om alternativet är en allmän kulturrelativ som innebär att ingen vågar stå för vad som är bra eller dåligt med hänvisning till att det är subjektivt då föredrar jag nog en konservativ kanon.

En version av denna text har även publicerats på Bokhyllan.com
Jämför Läsarnas kanon från Dagens Nyheter 5/9-06.
Århundradets mest betydelsefulla böcker enligt SVT:s Röda rummet 1998