Louises funderingar

Tord planerar en resa till Brasilien längs underliga vägar och planerar att blogga under tiden. Han ska åka till Social Forum i Belem. Adressen till bloggen blir http://www.aktivism.info/socialforumjourney.

Jag har motvilligt flyttat min blogg till nya Blogger eftersom jag kom in i en meny där det verkade som att man inte kunde göra nÃ¥got annat. Det skulle “inte hända nÃ¥got” med min gamla blogg stod det.

Det som hände var att min gamla Blogger-profil suddades ut och ersattes av min Google-profil och att datumet för starten för bloggen ändrades till det datum när jag startat en annan testblogg på Google.

Sedan försökte jag byta till nÃ¥gon av de nya mallarna för att Ã¥tminstone ha nÃ¥gon nytta av bytet. Resultatet blev att sidomenyn “trillade ner” och lade sig under alla inläggen i Internet Explorer pÃ¥ samma sätt som vi haft problem med med Kristianstadsbloggen. Jag tycker inte detta var särskilt kul och jag kan inte inte att ett byte har medfört nÃ¥gra särskilda fördelar.

För övrigt så märker jag att får ändra strategi om jag verkligen ska ha den här bloggen kvar.
Vad jag än vill skriva om, vare sig det gäller politik, internet eller sånt jag läser hamnar numera med fördel i Kristianstadsbloggen eller något av de andra projekt jag är inblandad i. Kvar finns Louises reflektioner över sitt eget liv, vilket var vad jag inte skulle använda bloggen till och dagboksbloggar som genre är patetiska.

En av mina gamla bekanta har börjat blogga. Jag tänkte inte ge honom en fast länk men lägger den här så att jag själv hittar tillbaka till hans reflektioner över tillvaron:

Gustafsson i Säffle

Två saker har ändrat sig i mitt liv den senaste tiden. För det första har jag fått ett nytt jobb, som gör att jag får mindre tid att skriva och att engagera mig i saker utanför arbetet. För det andra sidan håller jag på att starta en ny kollektiv blogg.

Det är roligt att bara kunna skriva ner sina egna reflektioner, men vill man åstadkomma något tror jag det är bra att gå ihop. För något år sen läste jag ett par amerikanska böcker om bloggande och det slog mig då att det politiska bloggande som man då höjde till skyarna som viktigt för demokratin osv var nedbrytande. Också Magnus Ljungqvist omtalade insats i höstas när han ansågs bidra till att fälla en av medllemmarna i regeringen kännetecknades av just detta. Att det är lättare att bryta ner än att bygga upp. Det är så lätt att svärta ner en person men det är svårare att bygga upp kollektiva visioner.

Det flesta politiska bloggarna i Sverige är höger. Jag tror att om vänstern eller folkrörelserna ska bygga upp bloggar så bör de gå ihop och göra det kollektivt. Tillsammans är vi starka. Och det är också därför jag tänker flytta över majoriteten av mitt politiska bloggande härifrån och till ett nytt mer kollektivt projekt. Inte för att just det projektet är renodlat politiskt. Vi är flera olika sorters människor och det kommer att handla om kultur också och desto bättre. Det behövs möjligheter för fler människor att uttrycka sig. Men för att jag tror att projektet har en större möjlighet att utvecklas än jag kan åstadkomma ensam.

Jag sade när jag en gång startade den här bloggen att jag inte ska skriva om mitt eget bloggande. Navelskåderi kring den egna skrivprocessen är möjligtvis intressant för dem som bloggar själva - inte för andra. Men eftersom jag inte har skrivit något om själva bloggandet sen dess så.

Tog en sen kvällsfika i måndags och slog på ett program på TV som heter Kobra - ett av alla dessa blandade kulturmagasin som sänds i public service-TV, och då råkade det vara ett reportage om bloggande.

Redaktionen tycktes ha bestämt sig för att bloggande rör sig om offentliga dagböcker, och man hade också ett inslag om en trend i USA där folk träffas för att läsa upp sina dagböcker offentligt. Undrar just om det skulle gå hem i Kristianstad?

Det är klart att det finns bloggar som är offentliga dagböcker men det finns också en hemsk massa bloggar som inte är dagböcker. Och eftersom jag är intresserad av bloggande som någon slags offentlighet så är jag i allmänhet inte så intresserad av rena dagboksbloggar.

I det här programmet jag talar om sade en kvinna som hette Katarina Ramqvist att när det privata blir offentligt kommer det alltid att gynna de marginaliserade.

Jag tror inte att hon har rätt. Ska man ha råd att vara privat i det offentliga så gäller det att ha ett lämpligt och välpaketerat privatliv som passar den offentliga bilden av vem man bör vara. När det privata blir offentligt finns det en risk att det missgynnar alla människor som lever ett annat liv än de vill, därför då tvingas de välja att ännu starkare hävda en fasad som riskerar att befästa en livslögn, ta avstånd från sig själva att erkänna sig som offer eller misslyckade. När det privata blir offentligt så vandrar betraktaren som konsumerar bitar av andras liv mellan socialpornografi och moraliskt fördömande. Det gäller allt från brottsoffer till dokusåpastjärnor och politiker.

När alla människor inklusive toppolitiker som vi har valt för att utföra vissa specifika uppgifter förväntas “bjuda pÃ¥ sig själva” och “vara lite personliga” sÃ¥ är det ett uttryck för en relativisering av den offentliga rollen Det handlar ocksÃ¥ om att det fokuseras alltför mycket pÃ¥ den här personen, inklusive irrelevanta uppgifter som inte har med vederbörandes insatser att göra. Att hÃ¥lla pÃ¥ sin integritet exempelvis pÃ¥ det sätt som Laila Freivalds försökte göra är inte modernt.

Det är klart att det personliga är politiskt, att hur vi väljer att leva vårt vardagsliv är politiskt och att många frågor diskuteras bäst med stöd i vardagliga erfarenheter.
Men när gränserna mellan vad som är privat och offentligt suddas ut, så försämras också i någon mån människors förmåga att skilja mellan sak och person. Och det är det som är det allvarliga. Även mina ovänner kan har rätt. Även en person som lever på ett annat sätt än jag, har andra värderingar och andra intressen kan ha rätt i sak. Och för mig ter sig ett samhälle där man ser mer till person än till sak som en tillbakagång.

Därför är min blogg inte privat. Den är offentlig.

Funderar starkt över att flytta den här bloggen men kan inte riktigt bestämma mig. Kanske borde jag nöja mig med att gå över till Google Beta och byta design? Vore intressant att veta om någon har lyckat konvertera sina inlägg in i Wordpress utan att få å, ä ö - problem?

Jag har nu startat en separat blogg i anslutning till min guide över communityn och forum på Internetliv.se. Inlägg som handlar om internet communityn och forum samt olika internettjänster kommer i fortsättningen att postas där.

Genomför just en nystart av Folkrörelsestudiegruppens blogg. Sidan har flyttat frÃ¥n Blogger till ett Wordpress-system pÃ¥ samma domän som hemsidan “Folkrörelser och protester“, om folkrörelsehistoria, samt rörelser i nutid och framtid som jag gör tillsammans med Tord Björk och Jan Wiklund i Folkrörelsestudiegruppen. Vi har gjort hemsidor ihop sedan 1998 och nu är det dags att börja utvecklingen mot att göra delar av sidan med publiceringssystem

Det första steget är bloggen som delvis kommer att bli en ersättning för det nyhetsbrev om aktuella folkrörelseaktiviteter i Norden som jag arbetat med sedan 2001, delvis få en större tonvikt på stuider och forskning om folkrörelser. Den som vill och inte riktigt har hunnit lägga till det där med RSS-strömmar som en del av sin regelbundna rutin kan välja att i stället prenumera på inlägg i Folkrörelsebloggen per e-post genom att skicka ett tomt meddelande till folk_i_rorelse-subscribe@yahoogroups.com. Listan är öppen för alla intresserade.

Går igenom gamla utkast just nu. Annars har jag som normal princip att inte skriva om bloggandet för det brukar bli så tradigt när andra gör det. Men jag har upptäckt att jag ofta inte skriver färdigt och publicerar sådant som är så gott som klart, för att jag ska sova på saken och sen glömmer jag och därför tänker jag bli mindre selektiv.

Det är märkligt när personer som normalt inte kör den inkrökta och självupptagna stilen hemfaller Ã¥t det, som Magnus Ljungqvists meninglösa inlägg om när han skulle köpa sig en plÃ¥nbok ganska nyligen. Jag vet inte om jag är lite gammaldags för jag tycker inte att letande efter en ny plÃ¥nbok verkar vara en sÃ¥ viktig sak att det skulle vara intressant att lägga ner tid pÃ¥ att skriva om det, och jag har svÃ¥rt att se att andra skulle vilja läsa om det. En person som verkar ha en bättre känsla för distinktioner i de här sammanhangen är vänsterpartisten Ali Esbati som har ett bra mÃ¥tto för sin blogg, “personligt - aldrig privat”.

Hittade min egen blogg igår på ny tjänst som heter blogg:anser och som sägs vara anpassat att passa personliga bloggar bättre. Jag citerar:

“Upplägget pÃ¥ blogg: anser bygger pÃ¥ att de flesta bloggar inte är formella nyhetsmedium. De är istället skildringar av personliga upplevelser och tankar – som självklart pÃ¥verkas av vad som rör sig i media.”

Aha…det finns alltsÃ¥ tvÃ¥ typer av bloggar. A-bloggarna som är av allmänt intresse och B-bloggarna som bara är av intresse för att de är personliga redogörelser.
Det är något i min jämlikhetsivrande lekamannasjäl som vänder sig mot den formuleringen som verkar använda sig alldeles för mycket av allmän medielogik.
Kontentan är att vissa kan tillåta sig att skriva om utsidan av sin plånbok medan vi andra nog får koncentrera oss på upplevelsen av att inte ha något i den.

Men småbloggarna låter sig nog inte ännu underordnas i den logiken. Det finns alldeles för mycket underströmmar och det tycker jag är roligt. Ett exempel är bloggen Rädda världen lite grann som ger en massa exempel på hur man själv ska kunna förändra och påverka förändra. Tyvärr försöker man ideologiskt motivera det med en självpåtagen begränsning till konsumentmakt men det spelar inte så stor roll. Det är ändå en den underström som vägrar låta sig begränsas till personliga redogörelser.

Inläggen Anser:blogg hämtas från det fåtal bloggar som pingar Var är du?, vilket händer att jag gör. Svensk Lemonad är en av de svenska sidor jag känner till som listar bloggar geografiskt. Den andra är Bloggkartan.se vilka tar med bloggar där man länkar till deras registreringssida direkt i ett inlägg. Vilket jag härmed har gjort.

Jag samlade citat när jag var yngre och fick en idé om att jag skulle lägga upp en del av dem på Wikiquote. En närmare titt i mina gamla citatböcker visade dock att projektet var ohållbart. Jag hade inte skrivit upp vart jag hade hämtat citaten från. Därför tänkte jag att jag skulle göra en blogg av citaten i stället. Först ut är sådant som jag tyckte var tänkvärt 1986-87, alltså för 20 år sen. Känn er välkomna med kommentarer.