Louises funderingar

Jag var i fredags iväg med cellon till stället jag hade köpt den. Butiksinnehavaren suckade och sa att en riktig lagning skulle gå på 75 % av vad cellon kostade i somras. En enklare lagning kunde han åta sig att göra – för 2000 men då garanterade han inte att sprickan inte går upp igen.

- Har du tilläggsförsäkring, frågade han?

- Nej och jag blev heller inte rekommenderad någon, kontrade jag?

- Ibland går det på hemförsäkringen. Det är olika mellan olika försäkringsbolag så du får kolla upp det.

Så det gjorde jag. Det visar sig att mitt försäkringsbolag är beredd att täcka kostnaden för att laga själva sprickan minus en självrisk på 1500 kr. Om jag i samband med lagningen behöver byta ut annan utrustning som stall och ljudpinne, så täcker försäkringen inte det. Så det kan bli dyrt ändå. Det kan också ta en del tid innan han kan göra något åt det.

Men jag har i alla fall ett besked och det är gott så.

”Vad en människa kan föreställa sig i fantasin, kommer andra människor senare att förverkliga”.

Jules Verne, pionjär inom Science Fiction-litteraturen

Hittar inga som citerar detta uttryck som andas framtidsoptismism, men som väl egentligen slår åt bägge hållen…Utan fantasi skulle människor inte kunna förändra sina liv. Utan den sociala fantasin skulle samhället inte kunna utvecklas. Uveckling sker av raffinerade vapen och tortyrmetoder, av kost som skapar sjukdom likaväl som droger som botar eller lindrar. Utveckling har gått från att vara ett alltigenom positivt begrepp till ett som framkallar kritik i vissa kretsar. Men det är väl inte ”utveckling” i sig utan utveckling som grundsats tömd på sitt innehåll som skapar problemen…?

Locket på cellon har spruckit av väderomslaget förra helgen. Känns mycket tråkigt och jag är osäker på hur mycket jag ska anklaga mig själv och inte. när jag köpte cellon i somras frågade jag mycket noga hur jag skulle förfara för att det inte skulle hända något med den och jag varnades förr torr vinterluft.

Visserligen hade jag en cello från musikskolan i fyra år utan att det hade hänt något allvarligt med den men den sprack faktiskt lite en gång den också, när jag hade transporterat den i mycket kallt väder till och från musikskolan. Men detta var något helt annat. Den stod faktiskt bara lutad mot en vägg.

Låt vara att jag ändå varit vårdslös. Kanske var det fel vägg? Jag var noga med att välja en vägg långt in i rummet långt borta från element och fönsterdrag men det hjälpte inte. Låt vara att det är ett nytt instrument som kanske inte hunnit sätta mig och säkerligen av sämre kvalitet. Det som förvånar mig är att den sprack så mycket. Sprickan löper ända från nederkanten på locket och fem centimeter från hålet vad det nu kallas. Frågan är om inte det kan tänkas tyda på för stora spänningar i instrumentet från början?

De besked jag har fått om incidentens allvar är motstridiga. En person tyckte att jag skulle kräva pengarna tillbaka. En musikhandlare jag pratade med menade att sånt bara skulle kosta några hundra att få limmat och lackat. Men ingen av dem hade å andra sidan sett sprickan. Den jag köpt den av ville varken säga bu eller bä. Jag har alltid varit dålig på att förhandla i sådana här lägen.

Det som är bra att jag i varje fall inte hunnit fått något personligt förhållande till cellon med nostalgiska känslor. Cello som cello bara den fungerar och har hyfsad klang. Jag bryr mig inte heller så mycket hur den ser ut. Det är bara tråkigt att det säkerligen drar ner andrahandsvärdet även om jag skulle få den lagad.

Jag ringde tämligen omgående till musikaffären och sa att jag skulle komma in med den nästa vecka. Sedan bestämde jag mig för att inte stanna hemma utan åkte till Malmö i stället, till en tillställing jag inte hade tänkt bry mig om.

Men innan dess stack  jag in på musikaffären  i sta’n och köpte mig en Ukulele. Något roligt ska man väl ha!